En väninna till mig tycks inte må vidare bra, sen den hon är ihop med har sin förvrängda syn på livet och gör inte det hela något bättre för henne.

Hon vill lämna honom, men på något vis envisas hon med att få han att förstå henne och hennes mående. När man redan sedan tidigare misstänkte att han ändå inte kommer att tro på henne och köra sitt egna tänkande om saker o ting.

Varför envas hon med att få honom att förstå någonting som han vägrar att inse??

Varför dra ut på sitt egna lidande när hon vet att hon inte vill fortsätta förhållandet?

Säg vad du har att säga, sen dra...om han sen väljer att inte tro på det hela, ja...det är hans egna val.

Jag blir så trött på sådant...vill bara skaka det av mig och gå vidare med mitt liv.

Men tänkare som jag är, såklart så grubblar jag över det hela och förstår inte varför hon inte bara säger sitt, sen låter det vara?

Jag har fått höra jubelidiot exempel...hon skall förtjäna hans respekt, kompisar är till för att utnyttja och han har ringt o kontrollerat så att hon gjort det hon sagt hon gjort. Verkar ju som deras tillit till varandra är lika med noll...

Han förstår inte varför hon tappat sin sexlust och drar sig undan ifrån honom. Skyller hennes dåliga mående på hennes kompisar, att allt började då hon började umgås med vissa...sen att han ligger bakom hennes dåliga mående går inte in i hans värld.

Sen skriver hon till vänner och frågar hur hon skall göra?

Meeeeeeeen, säg det du har att säga och sen låt det vara. Väljer han att inte tro på det hela, så har han sig själv att skylla och så förlorar han en kvinna i sitt liv som varit ärlig mot honom med allt hon sagt.

Att dra ut på lidandet lönar sig inte...hon kommer bara att må sämre av det.

Usch...får gamla minnen av min tid tillsammans med min dotters pappa...som han psykade mig med sitt tänkande och jag gjorde allt för att få honom att förstå att alla hans lögner om mig inte är sant...när sanningen senare nådde mig och det visade sig att allt han anklagat mig för var sådant han själv hade gjort mot mig.

Otrohet flera gånger, lögner flera gånger och falska anklagelser mot mig konstant.

När man tänker tillbaka på det hela idag så fattar jag inte vad jag tänkte på, men jag älskade honom och kämpande med att få honom att förstå detta.

Idag är jag bara glad över att jag personligen slipper honom...

Den jubel idioten påstår idag inför andra att han tror inte att våran dotter är hans dotter fast det finns ett skriftligt faderskapstest från hennes födsel att han är det. Ja må då säga det...riktigt jubel idiot!!!!