Jag kan inget annat än sucka, var ute en runda och såg någon som fick mig att tänka tillbaka på det som en gång varit samt alla lögner som framkommit till mig.

Ändå kan jag inte bli klok på dom...men dom väljer sina egna vägar, själv väljer jag att ta mitt ansvar som förälder till dom planerade barnen som pappan totalt struntar i. Mina barn har inte samma pappa, men till mig stora otur så är dom båda lika stora rötägg båda två. Min sons pappa valde narkotikan före familjen, jag fick nog och med det lilla jag hade kvar i känslor för honom satte jag ett ultimatum...familjen eller narkotikan. Han valde narkotikan och jag valde att gå min egna väg med våran son. Till en början hade han svårt att acceptera detta, bråkade en del med mig då jag lät dom få träffa varandra i mitt hem och pappan nochade sitt egna barn för att titta på TV istället. Där försvann det sista jag hade kvar i känslor för honom, då jag förstod att han brydde sig inte ett dugg om sin son och allt handlade om vad han själv ville göra under dessa besöken. Alltså titta på TV, vila på soffan och bara ta det lugnt. Efter mycket om o men förstod han till slut att jag hade fått nog helt och satte stopp för umgänget.

Detta skedde då min son var liten, idag är han 17 1/2 och vill inte träffa sin pappa mera. Gjorde ett försök då han var 15 år gammal, vilket gav bakslag inom kort och man gick till attack mot mig för att jag inte ville att min son skulle ge ut sitt mobil.nr till sin pappa, utan allt måste ske via mig då pappan fortfarande höll på med narkotika. Då ville man påstå att jag gör detta som hämd för att pappan inte älskar mig längre...hallå????!!! Att det hela handlade om min sons säkerhet kunde dom inte förstå och det slutade med att jag kontaktade soc samt berättade allt som hänt. Jag fick mig en blåsning av soc för att jag tillåtit umgäng då fadern fortfarande håller på, sen tyckte dom att den familjen kunde höra av sig till dom...så skulle dom göra klart för familjen vad som gäller och påståenden dom hållde på mot mig kan dom bara ta och glömma.

Men familjen valde att inte höra av sig till soc och har sedan dess åter igen inte brytt sig om min son. Minns en sak, min son va inte så gammal då det hände...men gammal nog att förstå...hans farmor hade dött, mina föräldrar hade mött familjen i samhället och bett dom hälsa till min son att hans farmor är död.

När jag fick höra det berättade jag det för honom, medans han sa: Jaha!!!...sen fortsatte han med sitt. Han visste ju inte vem farmor va, då den sidan av familjen struntat i honom.

För inte allt för länge sedan fick jag veta att min dotters farmor också är död, alla var bjudna på begravningen...alla utom min dotter. Hmm...

Nu vet jag att han påstår för andra att han tror inte att våran dotter är hans dotter, med andra ord...han vill smutskasta mig med sådant han höll på med under våran tid ihop för att det skall låta bättre då han struntar i henne helt.

Jag va honom aldrig otrogen, så jag vet att det är hans dotter och det vet han själv med då han fick ett faderskapstest vid hennes födsel. Något han själv bad om och jag hade inget att dölja så jag gav honom det...samtidigt som jag ville få stopp på hans misstankar om det. Men ändå väljer han att påstå inför andra om det...

Sen förstår han inte att det är hans dotter han sårar, inte mig...för jag vet att han ljuger och det vet han själv med. Jag har valt att jag inget vill veta av honom i mitt liv, men vad har min dotter gjort för att förtjäna det han håller på med mot henne??? Jag blir ej klok på det!

Han lämnade oss i slutet av 2001, anklagade mig för att ha haft något ihop med någon som jag inte haft det ihop med...men det kvittade ju vad jag sa, han ville ej ge sig och jag förstod sen varför. Han träffade en annan, istället för att vara ärlig direkt om det hela ville han knäcka mig och få mig att framstå som att det var mitt fel att det tagit slut mellan oss. Så typiskt honom...som han psyka mig och knäckt blev jag. Fick söka hjälp för att förstå, för att kunna sova, för att kunna äta...o.s.v.

Men idag är jag stark, idag kommer han ej åt mig och det han gör sårar inte mig.

Min dotter är idag 10 år gammal, i mina ögon är han bara en spermiadonator och jag struntar stort i honom.

Det enda jag brytt mig om är att min dotter velat träffa sina syskon från pappas sida, men även där är det stopp...min dotter har sett med sina egna ögon hur mycket jag försökt och det gett bakslag många gånger. Några syskon har hon fått träffa, sen blev det stopp och jag vet ej varför så. Men...nu har jag gett upp...hon får ta hand om det själv när hon blir äldre/vuxen.

Hennes lillasyster saknar henne, det vet jag och vad gör dom...jo...så fort hon nämner min dotters namn lockar dom henne med popcorn eller något annat för att hon inte skall tänka på min dotter. Ibland händer det att dom stöter på varandra via skolan, dom går i olika skolor...men ibland händer det att det är något som gör att dom träffas. Lärare och alla ser hur glad lillasystern blir, hon vill inte släppa min dotter. Och ändå måste hon det pga deras pappa och hans lögner.

Hur kan man göra så mot barnen??? Okej att vi vuxna inte vill veta av varandra, men varför låter man detta gå ut över barnen? Varför ljuger man om det som hänt inför barnen som är så oskyldiga i dom vuxnas problem???

Sedan min dotter fått kontakt med alla sina syskon, har hon ringt och gratulerat dom på deras födelsedagar. Julafton också...

Men ingen hörde av sig till henne då hon fyllde år...hon försökte att ej visa hur hon tog detta, men jag förstod det ändå. Inte ens på Facebook kunde någon av dom gratulera henne.

Ja...vad skall man säga? Och vad skall man tro??

Jag hoppas bara att min dotter förstår...alltid...att jag älskar henne och jag har försökt allt jag kunnat för henne.

Onsdag idag, vad händer en dag som denna då?

Har nyligen vaknat, fått i mig mitt morgonkaffe...frukost väntar jag lite med, brukar inte kunna äta direkt på morgonen och nu medans jag är arbetslös kan jag definitivt inte äta direkt på morgonen.

Min cellförändring befann sig i livmoderstappen, resterande såg bra ut...så man brände bort den biten och skickade iväg den för närmare undersökning. Om det är godartad eller aggresiv cellförändring.

Blöder lite nu efter ingreppet, vilket är fullkomligt normalt och förhoppningsvis slutar det snart.

Har inget berättat för min 10-åriga dotter, känns meningslöst att säga nått om det och vill inte att hon skall oroa sig i onödan.

Ser ut att bli fint väder idag, härligt...blir till att städa och pyssla om hemmet idag.

Vädra ut ordentligt här hemma!!!

Har lyckats att gå ner ytterligare ett kg, väger nu 101 kg och känns skönt att vikten börjar gå neråt. När kroppen märker att det är slut med p-sprutan kommer jag att rasa i vikt och få tillbaka min gamla storlek som var 40 i kläder.

Just nu måste jag 46, har aldrig varit så stor som jag är nu...men nån gång skall ju vara den första gången och nu har jag gått igenom det. Vill få tillbaka min gamla vikt och storlek i kläder.

Önskar er alla som läser detta en trevlig onsdag, nu skall jag hjälpa dottern min med hennes långa hår innan det är dags för henne att bege sig till skolan.