Jaha, då är det söndag...vad skall man göra en dag som denna då?

Grabben min lovade att röja i sitt rum denna helgen, han gjorde lite igår...precis det jag misstänkte...han röjde sitt bord för att få plats med sin stationära dator där. Sen resterande ser exakt likadant ut, som ett bombnedslag.

Tvättekorgen är full, så det blir väl till att tvätta en del kläder idag...så att man kan få se botten på tvättekorgen, om så bara för en kort tid.

Lillan var glad i morse, hon hade hittat sin favorit t-shirt under sängen...den som hon varit av med en bra tid nu och vi kunde inte hitta den. Såklart tittade inte jag under hennes säng, men vet att jag bad henne göra det innan och då har hon antagligen bara slagit en blick där under. Nu flyttade hon på en del saker hon hade där under och fann den liggande där.

Imorgon är det dags för utvecklingssamtal med hennes skola, för en gång skull ser jag inte fram mot detta...då jag känner till en del problem som sker i skolan och har sett hur min dotter förändrats sedan hon började i den skolan.

Undra om man lär få höra något från LSS den kommande veckan, dom skulle ju höra av sig efter en vecka sist vi hade möte...det har gått en månad och en vecka nu. Jag har inget hört av dom...

Jag bad om att få en kopia på ett mail som skall ha skrivits, inte ens den har jag fått och min son har i heller inget hört av dom. Helt otroligt!!!

Dom kan ju glömma att jag tänker kontakta dom igen, ser ingen anledning till det längre...inte efter detta som skett och hur dom nocha det hela.

Nu är det inte lång tid kvar innan barnens sommarlov börjar, 10 veckors sommarlov...hoppas på många fina dagar, så att vi kan befinna oss på stranden och göra roliga saker tillsammans.

Nu skall jag gå ut med våra små hundar, grabben min gav dom en nattrunda...så kunde jag ta det lugnt på morgonen. Då grabben ändå är uppe till sent på nätterna när det helg så kom vi överrens om att han ta en nattrunda med dom.

Blir inte riktigt klok på det jag ser, varför sminkar man barn i en modellagentur?

Det är ju inte så att dom kommer att göra reklam för smink precis...vem vill se en 5-åring starkt sminkad i en ljusblå färg runt ögonen? Jag vet att jag inte vill se det ivarjefall och jag vill inte se min 10-åriga dotter sminkad på det viset.

En 9 årig flicka likaså, vansinnigt sminkad i ljusblå färg och hennes läppar är röda med glans. Vilken 9 årig tjej ser ut på det viset, jag har då aldrig sett någon på det viset.

Sen såg jag en liten flicka på 7 år starkt markerad med svart färg runt ögonen, det ser ju inte normalt ut...hon är säkert hur söt som hellst utan smink på det viset.

Min dotter som också är med i agenturen tycks vara den ende som bara har ytterst lite smink på sig, man ser det knappt...hon fick lite brunkräm o puder i ansiktet så att bilderna ej blir blanka på hennes ansikte samt ytterst lite maskara för att hennes ögonfransar skulle synas lite. Det tycker jag är helt okej!

Men dom andras dockansikten med överdrivet smink ser ju konstigt ut.

Ja alla tycker vi nog annerlunda, men jag vet att jag godkänner inte att man spacklar min dotter på det viset...då hon ingen sminkreklam kommer att göra i sin ålder. När hon blir äldre kan dom få göra det...men inte nu.

Den 30:e skall hon in och bli fotograferad igen, denna gången blir det med en fotograf jag velat ha...då jag ej blev så jätte nöjd med förra.

Bli det fint väder så skall bilderna tas ute...

Inga bilder tas utan min närvaro, som vårdnadshavare kräver jag detta då min dotter bara är ett barn och jag är rädd om henne.

Hon själv tycker det hela är jätte roligt, detta är hennes grej och så länge hon tycker på det viset så kör vi det hela.

Lillan tycks må bättre igår, funderar på vad det va hon hade åkt på i förgår och igår på morgonen då hon mådde ila och kräkte. I förgår åt vi alla pizza här hemma, kan det vara så att där fanns något i hennes pizza som hennes mage inte tålde? Hmm...

Nåväl, skönt är ju att hon mår bra idag och vill gå till skolan.

Ser ut att bli fint väder, ivarjefall nu på morgonen...i tidningen igår stod det att det skulle regna idag, får väl se hur det blir med den saken under dagen. Hoppas inte...

Måste gå en runda till, till Willy´s...då jag såg att såser och pålägg är på väg att ta slut. Så lika bra att få det gjort så att man har det hemma, men får nog vänta tills barnen kommit hem från skolan...då dom också vill dit igen.

Aahh...höll nästan på att glömma att vi måste hälsa på barnens mormor och morfar idag. Har ju lovat mina föräldrar det...

Förhoppningsvis får man lite sovmorgon imorgon...skulle behöva det känner jag.

Nej, nu har man druckit upp sitt morgonkaffe, lillan har valt ut dagens kläder att ha på sig...nu skall jag hjälpa henne med hennes långa hår som alltid har en förmåga att bli lite burrigt på nätterna fast jag flätat det.

Ha en trevlig fredag och för er som inte kommer att sitta vid datorn under helgen önskar jag en trevlig helg!

Igår öppnade Willy´s sin nya lokal här i samhället, väntade med att gå dit tills idag...då det var så otroligt mycket folk där igår. Mina barn följde med, vilket för mig innebar att jag kunde handla lite extra...då min son kan hjälpa till med att bära.

Det va länge sedan jag handlade på Willy´s, låg så långt borta innan och kan väl inte påstå att det ligger något betydligt närmare nu...men det var trevligt att gå ut tillsammans med barnen och just nu är det extremt billigt på Willy´s då dom inviger den nya lokalen nu.

Handlade otroligt mycket för bara 419 kr, fyllde min tantakärra och 3 plastkassar att bära. Har mat hemma för en hel vecka för 3 personer, känns helt underbart.   

Det är bara en liten bit längre att gå än dit jag brukar gå och handla, men fan så mycket billigare...värt att gå den extra lilla biten.

Jag kan inget annat än sucka, var ute en runda och såg någon som fick mig att tänka tillbaka på det som en gång varit samt alla lögner som framkommit till mig.

Ändå kan jag inte bli klok på dom...men dom väljer sina egna vägar, själv väljer jag att ta mitt ansvar som förälder till dom planerade barnen som pappan totalt struntar i. Mina barn har inte samma pappa, men till mig stora otur så är dom båda lika stora rötägg båda två. Min sons pappa valde narkotikan före familjen, jag fick nog och med det lilla jag hade kvar i känslor för honom satte jag ett ultimatum...familjen eller narkotikan. Han valde narkotikan och jag valde att gå min egna väg med våran son. Till en början hade han svårt att acceptera detta, bråkade en del med mig då jag lät dom få träffa varandra i mitt hem och pappan nochade sitt egna barn för att titta på TV istället. Där försvann det sista jag hade kvar i känslor för honom, då jag förstod att han brydde sig inte ett dugg om sin son och allt handlade om vad han själv ville göra under dessa besöken. Alltså titta på TV, vila på soffan och bara ta det lugnt. Efter mycket om o men förstod han till slut att jag hade fått nog helt och satte stopp för umgänget.

Detta skedde då min son var liten, idag är han 17 1/2 och vill inte träffa sin pappa mera. Gjorde ett försök då han var 15 år gammal, vilket gav bakslag inom kort och man gick till attack mot mig för att jag inte ville att min son skulle ge ut sitt mobil.nr till sin pappa, utan allt måste ske via mig då pappan fortfarande höll på med narkotika. Då ville man påstå att jag gör detta som hämd för att pappan inte älskar mig längre...hallå????!!! Att det hela handlade om min sons säkerhet kunde dom inte förstå och det slutade med att jag kontaktade soc samt berättade allt som hänt. Jag fick mig en blåsning av soc för att jag tillåtit umgäng då fadern fortfarande håller på, sen tyckte dom att den familjen kunde höra av sig till dom...så skulle dom göra klart för familjen vad som gäller och påståenden dom hållde på mot mig kan dom bara ta och glömma.

Men familjen valde att inte höra av sig till soc och har sedan dess åter igen inte brytt sig om min son. Minns en sak, min son va inte så gammal då det hände...men gammal nog att förstå...hans farmor hade dött, mina föräldrar hade mött familjen i samhället och bett dom hälsa till min son att hans farmor är död.

När jag fick höra det berättade jag det för honom, medans han sa: Jaha!!!...sen fortsatte han med sitt. Han visste ju inte vem farmor va, då den sidan av familjen struntat i honom.

För inte allt för länge sedan fick jag veta att min dotters farmor också är död, alla var bjudna på begravningen...alla utom min dotter. Hmm...

Nu vet jag att han påstår för andra att han tror inte att våran dotter är hans dotter, med andra ord...han vill smutskasta mig med sådant han höll på med under våran tid ihop för att det skall låta bättre då han struntar i henne helt.

Jag va honom aldrig otrogen, så jag vet att det är hans dotter och det vet han själv med då han fick ett faderskapstest vid hennes födsel. Något han själv bad om och jag hade inget att dölja så jag gav honom det...samtidigt som jag ville få stopp på hans misstankar om det. Men ändå väljer han att påstå inför andra om det...

Sen förstår han inte att det är hans dotter han sårar, inte mig...för jag vet att han ljuger och det vet han själv med. Jag har valt att jag inget vill veta av honom i mitt liv, men vad har min dotter gjort för att förtjäna det han håller på med mot henne??? Jag blir ej klok på det!

Han lämnade oss i slutet av 2001, anklagade mig för att ha haft något ihop med någon som jag inte haft det ihop med...men det kvittade ju vad jag sa, han ville ej ge sig och jag förstod sen varför. Han träffade en annan, istället för att vara ärlig direkt om det hela ville han knäcka mig och få mig att framstå som att det var mitt fel att det tagit slut mellan oss. Så typiskt honom...som han psyka mig och knäckt blev jag. Fick söka hjälp för att förstå, för att kunna sova, för att kunna äta...o.s.v.

Men idag är jag stark, idag kommer han ej åt mig och det han gör sårar inte mig.

Min dotter är idag 10 år gammal, i mina ögon är han bara en spermiadonator och jag struntar stort i honom.

Det enda jag brytt mig om är att min dotter velat träffa sina syskon från pappas sida, men även där är det stopp...min dotter har sett med sina egna ögon hur mycket jag försökt och det gett bakslag många gånger. Några syskon har hon fått träffa, sen blev det stopp och jag vet ej varför så. Men...nu har jag gett upp...hon får ta hand om det själv när hon blir äldre/vuxen.

Hennes lillasyster saknar henne, det vet jag och vad gör dom...jo...så fort hon nämner min dotters namn lockar dom henne med popcorn eller något annat för att hon inte skall tänka på min dotter. Ibland händer det att dom stöter på varandra via skolan, dom går i olika skolor...men ibland händer det att det är något som gör att dom träffas. Lärare och alla ser hur glad lillasystern blir, hon vill inte släppa min dotter. Och ändå måste hon det pga deras pappa och hans lögner.

Hur kan man göra så mot barnen??? Okej att vi vuxna inte vill veta av varandra, men varför låter man detta gå ut över barnen? Varför ljuger man om det som hänt inför barnen som är så oskyldiga i dom vuxnas problem???

Sedan min dotter fått kontakt med alla sina syskon, har hon ringt och gratulerat dom på deras födelsedagar. Julafton också...

Men ingen hörde av sig till henne då hon fyllde år...hon försökte att ej visa hur hon tog detta, men jag förstod det ändå. Inte ens på Facebook kunde någon av dom gratulera henne.

Ja...vad skall man säga? Och vad skall man tro??

Jag hoppas bara att min dotter förstår...alltid...att jag älskar henne och jag har försökt allt jag kunnat för henne.

Onsdag idag, vad händer en dag som denna då?

Har nyligen vaknat, fått i mig mitt morgonkaffe...frukost väntar jag lite med, brukar inte kunna äta direkt på morgonen och nu medans jag är arbetslös kan jag definitivt inte äta direkt på morgonen.

Min cellförändring befann sig i livmoderstappen, resterande såg bra ut...så man brände bort den biten och skickade iväg den för närmare undersökning. Om det är godartad eller aggresiv cellförändring.

Blöder lite nu efter ingreppet, vilket är fullkomligt normalt och förhoppningsvis slutar det snart.

Har inget berättat för min 10-åriga dotter, känns meningslöst att säga nått om det och vill inte att hon skall oroa sig i onödan.

Ser ut att bli fint väder idag, härligt...blir till att städa och pyssla om hemmet idag.

Vädra ut ordentligt här hemma!!!

Har lyckats att gå ner ytterligare ett kg, väger nu 101 kg och känns skönt att vikten börjar gå neråt. När kroppen märker att det är slut med p-sprutan kommer jag att rasa i vikt och få tillbaka min gamla storlek som var 40 i kläder.

Just nu måste jag 46, har aldrig varit så stor som jag är nu...men nån gång skall ju vara den första gången och nu har jag gått igenom det. Vill få tillbaka min gamla vikt och storlek i kläder.

Önskar er alla som läser detta en trevlig onsdag, nu skall jag hjälpa dottern min med hennes långa hår innan det är dags för henne att bege sig till skolan.

Inget ont emot katter så i allmänheten, men det finns en anledning till jag ej skaffat mig någon...är mer en hundmänniska och tar mitt ansvar om mina hundar.

Men när en katt håller en vaken hela natten med sitt jamande och beklagande i området, ja...då kokar jag inombords. På förmiddagen blir det tyst, då ägaren till katten tycks ha släppt in den och i kväll lär ägaren släppa ut den igen fast alla i området vet om att det är förbjudet att släppa ut katterna. Då dom lämnar sin avföring i sanden på lekplatserna och andra får skitet på sina kläder.

Har ej listat ut exakt vem som äger katten än, men nåde den när jag gjort det...

Jag ser ingen anledning att acceptera någon annans husdjur som håller mig vaken under natten bara för att ägaren själv inte orkar ha sitt djur hemma då den antingen löper eller för en massa oväsen. Hade jag velat ha det på det viset så hade jag för fan skaffat mig en egen katt...

Just nu är jag fruktansvärt trött, pga en kattjävel   

Då var det dags, idag skall jag bege mig till sjukhuset och ta låta dom ta en provbit från min kropp för att se om det är cancer jag har i mig. Därefter återgår man till väntadet på ett svar.

Tur att jag har ett starkt psyke, för annars hade man nog blivit rätt så knäckt av väntandet...fick beskedet för lite mer än 2 veckor sedan att man upptäckt en cellförändring och måste ta fler prover. Fick en tid den 14:e Maj och därefter får man vänta på beskedet.

Precis efter att man läst det brevet vändes ens värld upp o ner, cancer...jag?

Men med tiden vände jag tillbaka min tankegång och fortsatte med min vardag.

Just nu kan jag ju inget göra, mer än vänta...så varför fundera så mycket på det hela och trycka ner sig själv med tanken???

Jag har barn att tänka på, vill inte att dom skall se sin mamma ledsen och orolig.

Det har funkat...

Min dotter är just nu hos sin mormor och morfar, hon vet inget om cellförändringen och jag har inte velat oroa henne med det. Skulle det vara allvarligt får jag ta och sätta mig ner med henne, men innan dess tänker jag ej yttra mig om det för henne.

Min son vet om det, han är 17 år gammal och vi har pratat om det hela utan lillans närvaro. Han märker på mig att jag är rätt så lugn med hela, man kan ju inget åt det hela göra just nu och jag har försökt att vara så positivt inställd som möjligt när vi pratat om det.

Vi får väl se hur det går...

För övrigt önskar jag alla som läser detta en trevlig helg!