Va ute en runda, handlade cigg...träffade på en gammal bekant och pratade lite.

Vi festade en hel del ihop förr, har jobbat tillsammans på hemtjänsten då jag va timanställd där och nu för tiden möter vi varandra på Gågatan i samhället.

Han jobbar inte kvar på samma ställe, men inom samma yrke...själv är jag arbetslös, men oönskar gå tillbaka till det yrket.

Det finns dom som är skapta för det yrket, jag tillhör inte dom...utan tidigare tog jag jobbet bara för att ha nått att göra och ville få ihop nya stämpeldagar.

Men då jag fick ett heltidsjobb som fastighetsskötare släppte jag hemtjänsten, då jag har 2 barn 100% själv så ansåg jag att jag inte kunde ha båda jobben.

Nu fick jag veta att min dotters pappa jobbar där jag jobbade innan...HAN...PÅ HEMTJÄNSTEN?????? *ASG*

Inget ont mot yrket, ser verkligen upp till alla dom som satsar på att ta hand om dom gamla...men jag kan inte se honom inom det yrket och det hela går emot hans personlighet. Jag kan inte se han byta blöja och tvätta rent dom gamla, lyfta dom försiktigt eller bita ihop om en gamling river honom i ansiktet medans han duschar den...o.s.v.

Låt mig säga såhär, om jag hade haft mina föräldrar där...så hade jag utan tvekan sagt ifrån om att jag inte vill veta av att han sköter dom. För jag vet att det är en människa man inte kan lita på...

Mina föräldrar hade fått tuppjuck om han hade skött dom, speciellt min far...som inte är den som är den...han säger precis vad han tycker och tänker...kvittar vem personen är.

Jag kan se honom framför mig när han måste byta blöja på en människa som bajsat ner sig helt...*ASG*

Nåväl, må han trivas där...vilket jag tvivlar stakt på att han gör. Men det finns säkert en anledning till att han av alla människor jobbar där...men glad är jag att mina föräldrar eller någon från min släkt inte finns där.

Tack o lov känner jag mig inte lika seg som jag gjorde igår.

Igår fick jag inget gjort...kände bara trötthet i hela kroppen och tog det lugnt.

Ett telefonsamtal gjorde mig glad, jag fick rätt angående mötet som var för inte så länge sedan. Ett erkännande kom fram om att dom hade gjort fel...  

Idag skall jag få en del gjort här hemma, lika bra att ta chansen när man har den.

Skall bara få i mig lite mer kaffe först...

Lillan och jag gick ut för att samla lite mat till fjärilarna hon fått med hem från skolan, än så länge är det bara små, små, små, små mini larver som lämnat sitt lilla bo...den dagen hon fick hem det hade hon lite mat med sig till dom.

Men idag var vi tvungna att samla in lite nytt och i en stad som vi bor i är det inte så lätt att hitta det. Finns mest vid stranden, brännässlor och tistel.

Efter att ha varit ute en timme har vi äntligen kommit hem och hon lägger nu ner liten bit av varje till dom.

Sitter här med mitt morgonkaffe och känner mig allmänt slut. Skulle vilja gå och lägga mig igen.

Blev lite sent igår efter att en hund mådde dåligt här hemma och kräkte ner en madrass som ej går att tvätta mer samt båda hundsängarna.

Hunden hade lyckats komma åt lite chocklad igår, misstänker att det är min dotters kompis som sovde över här som lämnat kvar chockladen inom räckhåll för hundarna.

Så har den som blivit sjuk för 4:e gången efter att ha knyckt chocklade från oss knyckt igen och efter någon timme blivit dålig av det.

För att det inte skulle bli mer kräk, som typ i någons säng eller så...så stängde jag in hundarna i hallen.

Men antagligen har lillan stört sig på deras ljud därifrån under natten och släppt in dom i sitt rum. För där låg dom båda när jag vaknade, i lillans säng...

Nu har jag fått lite kaffe i mig, skall packa lillans fotbollskläder och sen väcka henne så att hon får frukost i sig. Idag blir det fotbollsmatch...bortalag.

För inte allt för länge sedan då jag och min dotter gick på torget där det var loppis, såg vi min dotters lillasyster från pappans sida stå helt ensam vid ett träd. Jag såg mig om, men såg ingen av föräldrarna i området.

Den lilla flicka såg oss och vinkade...min dotter gick fram till henne och kramade om henne. Sen såg vi att mamman dök upp och var på väg till sin dotter.

Min dotter tittar osäkert mot mig, jag visar henne att det är lugnt...medans jag själv står en bit därifrån.

Jag tycker att barnen skall ej bli lidande av dom vuxnass problem med varandra.

Då o då går jag in på min dotters Facebook, för att kontrollera vad som sker där inne och vilka som ber om hennes vänskap. Hon själv vet om detta och hon vet att hon får ingen godkänna utan att jag kollat upp det först, om det inte är någon hon redan känner.

När jag är där inne knappar jag in barnens pappa senaste kvinna han har barn ihop med, hon finns ej att hitta...hmm, tänkte jag!

Gick sedan in på min Facebook och sökte upp henne...fann henne.

Hon har blockat min dotter!!!!!!!!!

Hur fan kan hon göra så? Vad har min dotter gjort henne för ont????

Ja att vi vuxna har problem med varandra, mitt är hur dom behandlar min dotter och att dom hindrar syskonen att få träffa varandra. Men vad fan är hennes problem???

Först är hon snäll och trevlig, låter min dotter få träffa sina syskon från pappans sida då det var slut mellan pappan och henne...sen blir dom ihop igen och så får min dotter inte träffa sina halvsyskon.

Vet att pappan ljuger om oss, det vet kvinnan med att han gör...men varför gör hon såhär mot ett litet barn som faktiskt tyckt mycket bra om henne???

Hur fan funtad i huvudet är hon egentligen??????

Nej, jag tänker då inte acceptera deras behandling mot mitt barn längre och nu kan dom vuxna som beter sig som omogna jubel idioter hålla sig borta från henne.

Hon förtjänar inte att bli behandlad på detta viset...

Och dom visar ju klart och tydligt att dom inte är mogna nog att ta hand om sina egna problem utan att dra in barnen i sina problem.

Jag som vuxen skiter väl stort i dom, jag vill inget ha med dom att göra egentligen...men jag skulle då aldrig behandla halvsyskonen på det viset som min dotter blivit behandlad av dom.

Va tvungen att få detta ur mig, för jag kokar när jag tänker på det dom håller på med...vilka jubel idioter!!!!

Solen skiner, varmt är det ute, fullt med folk i stan, loppis på ena torget...älskar sommaren i denna underbara lilla stad.   

Har i några dagar nu haft en inre oro över min dotter, att något skall hända henne...en stark inre oro.

Vet ej om det är normalt pga att man är mamma eller om det är en av mina känningar. Har haft känningar förr och dom har slagit in.

Usch...hatar att gå med denna oron!!!

Men säkra före det osäkra...nu skall jag lämna o hämta henne från skolan.

Hon har kunnat gå själv, men min oro ligger grundad till när hon är ensam ute.

Vad har ni för planer denna helgen?

Själv blir det nog en lugn helg här, en granne skall komma och hälsa på imorgon och lillan skall på fotbollsmatch på söndag.

Hon har missat träningen denna veckan då det inget stod om det på deras hemsida, så jag tolka det som att det inte va nån träning...tittade både måndag och tisdag där. Sen släppte jag det...

Men igår vid 20.00 tiden ringde tränaren och undrade varför min dotter inte varit med på träningen denna veckan. Det blev en liten miss där och nu vet jag att oavsett om där inget står så skall dom ha träning ett tag till.

Fasten dagen precis börjat så känns det skönt att det är fredag, hoppas få sovmorgon imorgon och bara tanken gör en lite piggare.

Sitter här och dricker mitt morgonkaffe, skall snart iväg med lillan till hennes skola.

Fast jag vet att hon kan gå själv så väljer jag att följa henne dit och hem...då det tycks härja en våldtäcksman här nere någonstans som intresserar sig för barn.

Enligt min mammans nyheter igår...

Så länge dom ej fått fast personen tar jag inga risker med mitt barn.

Önskar er alla en trevlig helg!