Denna helgen har varit lite upp och ner om man säger så, både trevligt och en del otrevligt har hänt.

I fredags hade jag fått vila ut, vilket jag behövde...för i torsdag va jag mer död än levande, då min son hade väckt mig kl 02.00 på natten pga en spindel som han ville döda med min el-flugsmällare som han inte kunde hitta.

Jag blev ju inte på vidare trevligt humör då kl va 02.00, han smög ju inte vidare när han letade efter den och på köpet så vet han att jag har spindelfobi. Kunde ju inte somna om efter det...

I lördags kom Ulrica och hennes son och hälsade på, det va typ 2 år sedan sist jag såg henne och vi gick ut en runda på loppisen som va på torget. Fynda lite...

Där min dotter såg hennes lillasyster och lillebror, såklart gick hon fram till dom...medans jag höll mig på avstånd. Jag blir fortfarande förbannad när jag ser den mamman, så det är säkrast att jag håller mig undan.

Gud så stor hon blivit, alltså mamman...säg inte att hon är med barn??? Inte ett till i syskonskaran...han har ju 6 barn nu och tycks bara bry sig om dom sista 2 som han har med henne.

Ibland får jag en känsla av att det är hon som står för allt skitet som sker, för jag har fått nys från en annan mamma att pappan träffade deras barn då det va slut mellan honom och den senaste. Men så fort dom blev ihop igen slutade han träffa det barnet...varför???

Nåväl...jag vet bara att jag inget vill ha med henne att göra igen...falskare människa får man leta länge efter. Först låter hon min dotter inte få träffa sina småsyskon, sen när det är slut mellan dom får hon det och mamman till o med ber om ursäkt för det hon gjort. Hon pratar mycket illa om pappan, sen blir hon ihop med honom igen och min dotter får inte träffa sina småsyskon längre.

På kvällen efter att Ulrica åkt hem sätter jag mig vid datorn och ser att Goffemannen har dött, det gjorde han i torsdags och vi som skulle passa honom nästa helg. Varför har dom inget sagt?

Jag ringde upp dom, dom tyckte oxå att det va konstigt att jag inget sagt på FB där dom skrivit om det...men jag har ju inte sett det. Jag har 208 vänner där inne, skriver dom något på natten där så knuffas det långt ner på listan tills jag loggar in på morgonen och dom hade inget om det skrivit till min profil.

R.I.P Goffemannen.

Min dotter älskade den hunden, men sist vi passade honom varnade jag henne om att detta kunde ske när som hellst. Han blev 13 år gammal och fick en hjärnblödning i torsdags.

Han kommer att bli saknad hos oss, då han en helt underbar snäll hund va.

Söndag va lugnt, lillan hade sovit över hos grannen och kom inte hem förrän senare på dagen. Då jag berättade för henne om Goffemannen, hon tog det bättre än jag trodde hon skulle göra...men kan nog bero på att jag varnat henne tidigare om att detta kan ske när som hellst.

Måndag morgon nu, har skickat iväg mitt stämpelkort via nätet...ser att mina dagar börjar ta slut och ligger i risk att bli utstämplad. Jag söker jobb, men det ser mörkt ut och jag kan inget åt det hela göra.

Såg idag att min "kära" biologiska pappas profil inne på Facebook är borta, bad en vän kolla det hela med och fick bekräftat samma sak där.

Vet inte om det är han själv som tagit bort det eller om det är min advokat som fixat det hela. Men glad är jag att det är borta...tyvärr fanns det han skrivit där ett bra tag och mina kusiner läste det han skrivit där.

Av säkerhets skäl fick jag avbryta min kontakt med mina kusiner då jag såg vad min "kära" biologiksa pappa hade skrivit där inne, kan ej uppta kontakten igen då jag inte vet om han drar in dom i sitt hat mot mig. Skulle liksom inte förvåna mig ett dugg att han gör någonting sådant.

Men...det lugnt...trist för släkten att han måste göra som han gör och på så vis se till så att släkten aldrig kommer att få kontakt med mig. Speciellt när dom efter 4 år hör av mig, blir glada och han förstör allt med sitt skit.

Det han däremot inte vet om är att jag har fått kontakt med hans 2 brödrar som han inte haft någon kontakt med på många herrans år, jag har kontakt med alla hans brödrar och den som står honom närmast vågar inte berätta för honom att han har kontakt med mig. För han vet att jag bryter kontakten omedelbart, då han vet allt hans bror hållet på med mot mig...mot sin egna dotter, sitt egna kött och blod.

Sovit typ 4 timmar inatt, känner mig mer död än levande idag.

Kan ej lägga mig och sova en stund under dagen, för då vet jag att jag inte kan somna lagom tid ikväll...så man kämpar med att hålla sig vaken hela dagen.

Igår kom Goffemannen, en Golden-hane i sina sista år och hans Matte och Husse skulle ut och festa. Idag runt middagstid kom dom och hämtade honom.

Direkt efter kom Kitte Cat och hälsade på...2 1/2 timme rusade iväg och sen va det dags för henne att bege sig iväg.

Satt lugnt på balkongen och pratade lite med grannen, då en annan granne kom gående och berättade att hon är med barn. 38 år gammal, älskarinna till nån som slagit henne och nu väntar hon hans barn.

Suck! Hon vet inte hur hon skall göra...själv fattar jag inte att hon ens funderar på saken.

Han är gift och har barn med sin fru, han behandlar henne illa och hon skall starta eget företag i Augusti. Hon har barn från tidigare förhållande...vad funderar hon på???

När jag hör allt som sker i andras liv tänker jag alltid: Fan va vi har det bra som vi har det!!!

Jag och mina barn har otroligt bra balans och harmoni här hemma, våra problem handlar mest om skolarbete och barnproblem. Att jag är arbetslös och söker jobb för fullt...

Jag saknar inte att ha någon i mitt liv, jag har kommit till rätta så med mig själv...jag har inga kärleksproblem. Men jag hör ständigt andra har det i sina liv, är det inte så att någons väninna stulit sin väns make och splittrat en familj så är det en älskarinna som blir gravid. Är det inte kvinnor som förlorat vårdnaden om sitt/sina barn så är det otrohet och skitsnack om barnet/barnens andre förälder.

Jag ibland bara känner att jag inte orkar med att lyssna på dom alla och deras problem...för där är ju ändå ingen som lyssnar på mina problem. Så jag håller mig undan en tid, men gör jag det för länge så haffar dom mig när jag befinner mig på min balkong.

Min advokat som jag kopplat in pga min "käre" biologiska pappa som inte låter mig vara ifred, har nu semester...han hör väl av sig när han är tillbaka.

Min "käre" pappa har fortfarande inte tagit bort det han skrivit på FB, ju längre det finns där ju värre är det för han själv.

Nu skall jag och mysa framför en film...dottern min är hos en kompis och leker. Sonen min är i sitt rum och sitter vid sin dator. (Som vanligt)

Hoppas ni alla haft en trevlig helg och får en bra start på den nya veckan.

Idag kidnappade Fanny och Marie min dotter en stund, dom fikade lite på Snuggels och där efter kom lillan hem. Hon hade fått 2 påsar med kläder som inte passar Fanny längre och dessa kläder han hon hållet på med resterande tid av dagen helt överlycklig.

Fanny är min dotters favorit stoasyster från pappans sida, Marie är Fannys mamma...är så glad för min dotter skull att dom kan träffas.

På torget står det fullt med olika stånd med olika maträtter från olika länder, kurrar i magen bara man går runt där och tittar. Och allt jag vill ha är den tyska currykorv...mums!!!

Jag och barnen skall snart ner där en runda och äta lite.

Efter det "trevliga" meddelandet på Facebook som min "käre" fader skrev på sin logg så att alla kunde läsa det, på köpet är hans profil öppen för alla att besöka och läsa det han skrivit...så gjorde jag en polisanmälan om det hela. Då han valde att inte bry sig om att ta bort det fast jag skrev om detta till honom på hans privata inkorg där inne och han svara nochalant tillbaka om att han typ inte bryr sig om vad jag säger.

Polis lade ner ärendet...men texten och länken finns kvar på min "kära" faders Facebooks-logg.

Jag kontaktade en advokat, ville gå igenom det är med arvsrätten som min "käre" fader hotar att ta ifrån mig då han dör. Inte för att jag vill ha något efter honom, men jag tänkte på mina barn...

Han har ju gjort allt för min syster, desto mindre för mig...bara för att han inte kunde forma mig till den hora han ville jag skulle vara.

Enligt honom skulle jag ju använda min kropp till att få snabba pengar, sexuella tjänster heter det rätt ut. Han ville para ihop mig med en gubbe som var vid 50 års åldern bara för att gubben körde en Jaguar och jag va blåst i huvudet för att jag inte nappade på det. En kvinna skall inte tänka, hon skall inte tala, hon skall ta hand om hemmet o barnen samtidigt som hon jobbar och viktigaste av allt så skall hon tillfredställa sin man i alla hans behov.

Ja...nu är det ju så att jag är en alldeles för självständig tjej för att falla för sådant skitsnack och att min "käre" far inte kunde göra precis som han ville göra mot mig har gjort honom bitter på mig.

Själv slog jag näven i bordet för 4 år sedan och sa åt honom att fara så långt åt helvete han någonsin kan komma. Därefter bröt jag all kontakt med honom...

Men i början av detta året lyckades han få nys på min e-mail via en gemensam bekant som inte tänkte sig för, hon skickade ett meddelande till många vänner samtidigt och där fick han nys på min e-mail.

Ett långt mail fick jag, fylld med lögner och skitsnack...galla fick han tillbaka om att jag gjort klart för honom för 4 år sedan vad jag tycker och tänker.

Ett mail till kom, åter igen fylld med lögner och skitsnack...galla fick han tillbaka igen och jag hoppades på att han skulle förstå att han ingenstans kommer med sina lögner.

Det va lugnt ett tag, till nu...Facebook...där han riktigt ordentligt förtalar mig, hänger ut mig totalt med spydigheter och hot om att göra mig arvlös.

Va hos advokaten idag...ja, arvet kan han till en viss del jävlas med...känner jag honom rätt så fixar han nog alla kryphål han kan komma på. Men tack vare detta han skrev på Facebook så kan vi ha nått litet att jobba på när han nock dör, om det sker inom dom närmaste åren.

Sen det här han skrev på nätet öppet inför alla att kunna lösa...det går vi vidare med nu...överklagar nedläggningen av ärendet, då det hela fortfarande finns kvar och advokaten nu själv sett det hela och kopierat hans sida där inne.

Enligt advokaten är det han sett ett allvarligt stort förtal, kvittar om det är sant eller inte...min "käre" far får inte göra så oavsett vad. Jag vet ju att det han skriver inte är sant, det är som vanligt hans berömda lögner som han hänger ut mig med och nu går vi vidare med detta.

Advokaten kräver att ärendet tas upp igen, han sköter det hela och läggs det ner igen tar vi det via advokaten bara.

Jag skall visa att jag inte acceptear det han håller på med mot mig, fortsätter han ändå eller blir värre...kommer ett besöksförbud att krävas på honom. Då det kan bli straffbart för honom att kontakta mig på något vis.

Jag vill bara markera att jag inte accepterar hans beteende längre mot mig, det räcker nu...han kan ta sina lögner med ner till sin grav och om det nu finns ett helvete eller en himmel man kommer till efter döden...må han hamna i den värsta avdelningen i helvetet.

Till att börja med vill jag tacka er för den underbara barndomen ni gav mig, sen för att ni alltid finns här för mig än idag då jag eran hjälp behöver och till sist för kärleken ni ger till mina barn.

Jag vill tacka min fosterpappa som gjort mig till den starka personen som jag är idag, som kämpat för att jag inte skulle bli som min biologiska pappa.

Jag vill tacka min fostermamma som alltid trott på mig och som stått ut med mina tonårs/ungdomsutbrott.

Ni tog hand om mig som om jag vore eran egna dotter, fast ni visste att jag inte var det.

Jag älskar er!!!   

P.S Mina biologiska föräldrar, ni som aldrig funnits där för mig då jag eran hjälp behövt...allt har alltid handlat om er och hjälpen ni behövt.

Jag hatar er och jag vill inget veta av er mera...

4 år har gått sedan jag sa åt er att fara åt helvete, hålla er borta från mig och mina barn. Synd att ni inte kan inse fakta, jag glömmer aldrig det ni gjort mig och jag tänker aldrig tillåta er komma åt mina barn.

Min "käre" biologiska pappa har haft problem med detta, han har sökt upp mig på nätet och spytt galla på mig. Han ljuger, står ej för det han gjort och påstår att det är jag som ljuger om alltihop.

Men det han glömmer är att jag inte är den ende utsatte och samtidigt vet mina barn att jag inte ljuger, då dom såg det med sina egna ögon.

Polisanmälde min biologiska pappa nyligen, då han hängt ut mig på nätet med sina lögner...men polis lade ner ärendet.

Han söker upp mig vart jag än finns, får han nys på min e-mail tar det ej lång tid förrän jag har ett långt mail från honom.

Sjukt!!!

Men som jag ser det så är mina fosterföräldrar mina föräldrar, den där biologiska är bara en spermiadonator och hon som födde mig en surrogatmamma.

Allt handlar alltid om bara dom, sen kan dom sticka en kniv i ryggen på sitt egna kött o blod då den behöver deras hjälp.